En två mila lång vandring längs de kargaste delarna av den skyddade National seashore bjöd på både sanddynor, sälar, snåriga skogar, branta stup, salta vindar, förhistoriska vattendjur och ordentligt med sand i skorna. National seashore blev nationalpark år 1961 då John F Kennedy ville skydda den 64 km långa kustremsan från den ökade exploateringen av Cape Cod.
Efter denna minst sagt energikrävande vandring kände vi oss mer än värda en bussresa till Provincetown och inmundigandet av en hummer. På hemvägen körde busschauffören en fem km lång omväg för att släppa av oss vid dörren (bokstavligen PÅ trappsteget). Den amerikanska servicen går inte att klaga på!
Dagarna i Cape Cod har varit magiska. Ännu har de amerikanska turisterna inte anlänt till Cape Cod, vallfärden sätter igång först runt 4 juli, och Truro-området är Cape Cods minst exploaterade. Vi har haft kilometerlånga sandstränder helt för oss själva och bott i ett fantastiskt mysigt fyrvaktarhus som vi delat med endast en handfull andra (mycket trevliga människor, bl a ett gäng amerikanska kulturtanter som är på Cape Cod för den pågående filmfestivalen). Packa ned den där boken du alltid tänkt läsa, lite akvarellfärger och en halmhatt och pallra dig hit!
Läckert ställe! Dit skulle jag vilja åka och plocka stenar. Om det bara inte var så långt borta. Vad är det för konstig varelse som ligger på stranden vid Fannys fötter?
SvaraRaderadet måste vara en transfomers-mask
SvaraRadera