Epilog - Sista blogginlägget till Sverige

53 dagar, 21 sängar, 10 delstater, 7 flyg, 3 bilar, 2 bussar och ett tåg senare är det dags att ta farväl av USA. Vi är trötta men nöjda och har både hemlängtan och separationsångest på en och samma gång. Vi såg vår sista solnedgång gå ner över Oahu efter en dag med våffelbrunch, Honolulu Zoo, shopping och middag på favoritjapanen Ezogiku. I natt beger vi oss hem mot Sverige och verkligheten.

Vi har samlat på oss så många minnen och upplevelser av så helt olika slag att det inte går att ge en samlad bild av resan. Boston var en enda folkfest efter Stanely Cup-vinsten, men kallt och lite opersonligt. Cape Cod bjöd på det trevligaste boendet och ett oförglömligt kustlandskap som vi hade helt för oss själva. New York var som vanligt coolast på kontinenten och full av välbekanta ansikten. Chicago var överraskande hippt och några av de bästa matminnena är härifrån. Vancouver var en oplanerad omväg som trots sjukdom gav mersmak. Seattle hade de bästa vintagebutikerna och de trevligaste invånarna. Roadtripen längs västkusten bjöd på magiska vyer, en handfull nationalparker, slingriga vägar och galna motel - med Vilhelm Mobergs Utvandrarepos som troget resesällskap. Portland gav oss välbehövlig vila och vi gillade matvagnskulturen. Maui inledde med dåligt boende, höga priser och nära döden-upplevelser på vägarna, men under vattnet och på vägen till Hana fick vi upp ögon för vilket paradis Hawaii är. Big Island var vårt längsta stopp på resan och vi anammade "Hawaii-time" till fullo, fick snorkla med havssköldpaddor och se stjärnor och planeter från världens högsta berg. Oahu kändes som lilla Tokyo och bjöd på japansk mat i världsklass.

Ofta är det i efterhand, när man ser tillbaka på saker, som man verkligen uppskattar dem. När man har varit på en sådan lång resa som denna hinner man börja bli nostalgisk redan innan resan är till ända. Sjukdomar, "polisjakter", insektsinvasioner och diverse nära döden-upplevelser bakom ratten kommer inte vara det som satt sin prägel på vår vistelse i USA. Istället är det upptäckten av en sagovärld under havsytan, världens bästa sushi, badandet i jättevågor och i vattenfall, skogar med världens högsta träd och närkontakten med alla möjliga (och omöjliga) vilda djur som definierar Resan till Amerika.

       

Oahu - Hanauma Bay & Diamond Head

Vi börjar så smått ta avsked av Hawaii, och USA. Egentligen kändes det som om vi lämnade USA redan för tre veckor sedan då vi åkte från fastlandet. Resan känns overkligt lång, och vi får påminna oss själva flera gånger om att det faktiskt är under samma resa som vi hängt i storstäder på östkusten, besökt grannlandet Kanada, bilat längs västkusten och snorklat på Hawaii!

Waikiki-delen av Oahu är bra mycket trängre och turistigare än Big Islands sömniga Hilo. Vi är fortfarande inkörda på det lugna Hilo-tempot och dessutom lite lata nu när vi inte har bil. Vi har endast gett oss iväg på kortare utflykter med lokalbussen TheBus. En dag spenderades åt snorkling vid Hanauma Bay, några mil nordost om Honolulu. Denna vattenfyllda krater bjöd på många nya fiskar (några läskigt stora). Minus för inträdet på $7.5, samt långa köer. Igår tog vi oss an Diamond Head, ännu en krater, som reser sig över staden och bjuder på en fin vy över Waikiki. Vi har även varit på en av världens största utomhusgallerior som ligger i Honolulu. Där sålde de blanda annat Kitchen Aid-hushållsmaskiner för en tredjedel av priset i Sverige. Dessvärre är våra backpacks något begränsade och redan fullproppade av härligheter!

Imorgon ska vi ta en långutflykt med bussen till norra delen av ön; surfingmeckat North Shore. Två dagar kvar..              

Slutdestinationen: Honolulu, Oahu

Smeknamn: The Gathering Place
Storlek: Oahu är den tredje största ön sett till ytan, men med den överlägset största befolkningen - ca 950 000.
Känd för: Hawaiis enda storstad Honolulu, Waikiki Beach, inspelningsplats för tv-serien LOST, och japaner, japaner, överallt japaner...
Avstånd till Sverige: 1103 mil

Nästan en vecka har passerat sedan vi såg solnedgången från toppen av Mauna Kea på Big Island, och vi närmar oss nu slutet på vår resa. Endast fem dagar återstår innan det är dags att vända om och bege oss på den 33 timmar långa flygfärden hem mot Sverige igen. Det känns overkligt, men roligt att återse Sverige och återuppta det riktiga livet. Det är två ganska trötta och upplevelsemätta resenärer som anlänt till slutdestinationen Honolulu på ön Oahu.

Under den gångna veckan har vi tittat på vattenfall, snorklat och solat, ätit både bra och dålig mat (det hawaiianska köket är bra oinspirerat ibland med tanke på alla fantastiska frukter och grönsaker som växer vilt - avokadon är stora som handbollar), fyllt år, blivit stoppad av polisen, plöjt Mad Men och shoppat. Imorgon tänkte vi hajka genom ännu en krater, snorkla och bli ännu lite brunare. 

Solnedgång och stjärnskådning på världens högsta berg

Mauna Kea är världens högsta berg mätt från havsbotten, och ca 4500 meter ovan havsnivå.

Vi var okaraktäristiska och tog en guidad tur upp på toppen tillsammans med rika Florida-pensionärer ;)

Mauna Kea är ett centra för astronomiforskning eftersom det är världens bästa plats att se stjärnor från.

Efter middagen vid en gammal ranch nådde vi toppen lagom till solnedgången

Man kan se Maui från toppen

Mauna Keas natur påminner så mycket om Mars yta att NASA utfört övningar här.

På grund av den höga altituden var det svinkallt på toppen...

.. och det var smarrigt med nybakade kakor och varm choklad efter stjärn- och planetskådningen.

Vi fick bland annat se Saturnus, Alfa Centauri och Beta Centauri genom teleskop, samt en rad
stjärnfall och satelliter. Hela upplevelsen var smått religös och Fanny fick träna på ytterligare en fobi: rymden!

Waipio Valley - 35° C i luften och 25% lutning i backen.

Waipio Valley är en djup dalgång vid Big Islands norra kust med ett stort kulturellt värde för hawaiiner då flera kungar har varit bosatta där. Idag bor endast ett fåtal taro-odlare och några vildhästar i den svårtillgängliga dalen som saknar elektricitet. För att ta sig upp eller ner i Waipio Valley måste man till fots eller med fyrhjulsdriven bil klättra på en kilometerlång smal väg som har en genomsnittlig lutning på ca 25 %. Vi gav oss i kast med denna strapats till fots. Väl nere i dalen bjöds vi på vattenfall, regnskog, lavastrand, vildhästar, avokado- och papayaträd och en vacker flod där människor paddlade kajak. Efter att ha ätit vårt medhavda bananbröd och gigantiska avokado gav vi oss i kast med att vandra/klättra upp igen. Det var minst sagt svettigt, men inte en chans att vi hade vågat oss ner ens med fyrhjulsdriven bil. Det sägs att om leden klassats som riktig väg hade den varit världens brantaste!

 

 

 

 

Big Island - bland vulkaner, japaner och varma källor

Big Island är mer än bara simma bland sköldpaddor. Därför bestämde vi oss för att besöka lite hårdare natur i Hawai‘i Volcanoes National Park, belägen på öns sydöstra del. Parken består av två vulkaner, varav en är aktiv, och lavaflöden förstörde nyligen byggnader och vägar i området. Det var en mäktig upplevelse att gå på en stelnad lavasjö och genom en grotta som skapats av flödande lava. Tyvärr var stora delar av parken avstängda på grund av höga halter giftiga gaser, men efter mer än en mils hajkande bland heta svarta stenar var vi mer än nöjda och välförtjänta av hamburgare och hot fudge sundae och chocolate cream banana pie på Hawaiis bästa diner, Ken's Pancake House.

Vi kunde inte hålla oss borta från snorklandet speciellt länge utan var tvungna att åka till Kapohos glasklara tidvattenlaguner dagen därpå. Det var den hittills häftigaste snorklingen (med risk för att upprepa oss) och helt klart värt alla skärsår på händer och fötter den resulterade i. Efter vadandet bland vassa lavastenar var det skönt att guppa runt en stund i Ahalanui Parks heta källa som låg precis i närheten. Sista etappen på vår utflykt på sydostkusten gick till den lavatäckta byn Kalapana. Vi hittade aldrig själva byn, men väl några hippies som slagit upp läger med god mat och försäljning av batiktröjor. Där låg en gång en strand som rankats som ett av Hawaiis "sju underverk" men som nu till stor del är täckt av lava.

Ögruppen präglas starkt av den asiatiska invandringen, vilket märks inte minst i matlagningen som ofta är japan-inspirerad eller heljapansk. Vi lyckades hitta och boka bord på den väl undangömda lokala favoriten Miyo's, komplett med risdörrar, sjöutsikt och en synt-spelande japan för att skapa den rätta atmosfären. Det blir minst ett återbesök innan vi åker vidare till Oahu!

En stelnad lavasjö är förvillande lik en parkeringsplats efter en jordbävning

Palmerna har börjat återplanterats vid den
forna stranden

Krävdes ficklampa för att kunna ta sig fram
i lavagrottan

En ny lavastrand har bildats nästan 1 km längre ut i havet än var den tidigare låg

Lavaflödet genererar uppenbara transporteringsproblem på ön!

 

Utsikten från Miyo's

Big Island - en dag i lagunen

När vi kommer hem och intryck och upplevelser från de 53 dagarna på resande fot börjar smälta samman, suddas ut och/eller romantiseras kommer denna dag vara en sån där dag som sticker ut. Vi håller på att kära ner oss i Hawaii på allvar!  

Efter ett insidertips begav vi oss iväg redan vid 9-tiden på morgonen för att snorkla i två laguner i närheten av Hilo som sades ha vackra koraller, mycket färgglada fiskar och vara en viloplats för gröna havssköldpaddor under förmiddagarna. Allt slog in! Vattnet var kristallklart, vi fick snorkla mitt i ett stort stim av gulrandiga kirurgfiskar och träffade på tre havssköldpaddor; två fullvuxna på ca 1.5 meter och en lite mindre på ca 1 meter. Den lilla lekte kurragömma med Elias och la sig sedan för att vila på en sten alldeles intill oss. Fanny fick träna på sin "stora havsdjur under vatten"-skräck när hon nästan snorkla rakt in i den största av sköldpaddorna.

Den minsta sköldpaddan letar mat i Carlsmith-lagunen

Carlsmith Beach Park har en lagun med bräckt vatten

Fanny (med fin brännskada på ryggen) och den minsta sköldpaddan i Carlsmith-lagunen

Trött men nöjd snorklare

         

Hawaii Island/Big Island - störst i ögruppen

Smeknamn: Big Island
Storlek: Ca 176 000 invånare. Ungefär lika stort som Skåne till ytan.
Känd för: Vulkaner, tsunamis, Kona-kaffe och hawaiianska cowboys.
Trivia: Drabbats av flera tsunamis under 1900-talet varav två som nästintill totalförstörde "huvudstaden" Hilo. Även jordbävningen vid Japan i mars i år påverkade Hawaii Island i form av tsunamivågor som förstörde kustdelar.
Tidsskillnad: -12 timmar

Flyget mellan Maui och Hawaii Island gick tidigt på morgonen och dagen kunde verkligen ha börjat bättre. Vår bil var instängd av en annan bil vars franske ägare hade tappat nyckeln till denna. Han fick i sin tur slita upp den kalifornska hostelarbetaren ur sängen för att denne skulle flytta på sin bil så att vi fick en liiiten lucka. Ansvaret för detta uppdrag kl 6 på morgonen och med ett flyg att hinna med överlät Fanny med varm och prestigelös hand till den okända fransmannen som på något fantastiskt vis lyckades få ut bilen helskinnad och i tid! Puh. Han hade sedan mage att tigga skjuts till flygplatsen. Det visade sig att vi hade att göra med Frankrikes näst bäste paddelsurfare (enligt egen utsago iofs). Där ser man!

Fram hann vi iallafall och nu är vi i Hilo, vårt hem för de nästkommande nio dagarna. Hostelet är sprillans nytt, rummet som på hotel, mamman och sonen som driver stället är gulligt tafatta, trevliga och hjälpsamma. Vi har ätit en underbar middag på en italiensk restaurang i kolonialstil och bara njutit av en lugn och ävenyrslös eftermiddag och kväll!       

Maui - bland vattenfall och vulkaner

De två sista av de totalt fem dagarna på Maui har varit fulla av naturupplevelser av de äventyrligare slaget. Hawaii är ju lite av de våghalsigas paradis fullt av snåriga stigar att vandra, klippor att klättra och halsbrytande vågor att bemästra. Vi har fått vår beskärda del av utmaningar och skrubbsår både på land och i vatten. När vi lämnade turistiga Lahaina för mer sömniga Wailuku bestämde vi oss för att ta den norra vägen dit. En rutt som många guideböcker och biluthyrare avråder från då vägen här är smal, slingrig och svåråtkomlig, men som sades vara bland de vackraste på ön. Smal var bara förnamnet, men utsikten var magnifik. Vid ett tillfälle lämnade vi bilen och klättrade ned till Nakalele Blow Hole vid Mauis nordligaste punkt där mången man satt livet till när de sugits ned/kastats iväg av blåshålets otroliga kraft. Senast för bara några dagar sedan! Blåshålet är en hålighet i lavaberget som bildats där lavan runnit ut i havet, och när de kraftiga vågorna slås in mot berget uppstår det sådan kraft att vattnet sprutar upp genom hålet (tänk blåshålet på en val).

Gårdagen spenderades längs den 7 mil långa "Road to Hana". Även denna snirklig och smal, men som en snäll lillebror i jämförelse med föregående dags bilfärd. Vägen är känd för de natursköna stoppen längs vägen som är mer eller mindre lättillgängliga. Vi stannade vid några av de mindre namnkunniga och lite mer svårtillgängliga platserna för att undvika turistfällor. Detta ledde till hala och knepiga små klättringar, men belöningen vägde över: helt allena badade vi i svala källor med vattenfall. Den paradisdrömmen kan nu checkas av från listan!

Vi besökte även Waianapanapa State Park som bland annat inhyser lavaberg- och grottor, lavastranden Black Beach, djungel och Alice i Underlandet-lika stigar. Elias utnämnde platsen till den vackraste platsen han någonsin varit på! Om detta inte var nog med äventyr för en dag hann vi även med att bodysurfa vid Hamoa Bay. Vågorna slog oss halvt sönder och samman och slet av bikinin mer än en gång. Vi hade tänkt ta oss hela vägen till Charles Lindberghs grav, men för att slippa köra i mörker vände vi hemåt. Äventyren slutade dock inte här. Halvvägs hem fick vi erfara varför dessa vägar klassas som farliga. I ett snäv kurva fick vi möte och en fin repa på hyrbilslacken. Smått skärrade fortsatte vi vägen hemåt, något mindre äventyrslystna.
 
Hawaii känns väldigt långt borta från resten av USA vad gäller attityd, kultur och inte minst visuellt. Allt präglas av urbefolkningens kultur, snarare än den amerikanska. Bemötande från lokalbefolkningen på Maui är något som förvånat oss. Å ena sidan är många välkomnande med en väldigt avslappnad attityd till livet vilket gett upphov till uttryck som Hawaii-time ("här har vi aldrig bråttom") och Aloha-driving ("kör lite som du vill"). Å andra sidan har vi mött många etniska hawaiianer som upplever tursiter som inkräktare och behandlar de därefter. Många trucks med tatuerade hawaiiner med farliga hundar som åker runt skriker och stirrar argt åt hyrbilsturister (tänk Krigarens själ -light fast fel ö). 

Det krävs pengar för att uppleva Maui. Exklusiva resorts breder ut sig, framförallt på den västra kusten, och billigare alternativ är svåra att hitta. Det bästa sättet är nog att bo i det något billigare inlandet, hyra en bil och göra dagsutflykter till stränderna, vulkanerna eller vad som nu lockar. Tar du vägarna genom bergen (om du vågar) slipper du folkmassorna och får uppleva ett mer genuint och tvättäkta paradis. "Road to Hana" är ett måste, precis som snorkling, om du tänkt bege dig till Maui!

The Blow Hole in action

Senaste dödsoffret sögs ned i hålet och försvann

Taktik: Titta inte ned!

Efterlängtad paus i bergen. Banana Bread och hundklappning

Indiana Fanny

Typiskt Hana-vattenfall

Fanny försöker sig på Hawaii-hälsningen

Waianapanapa Caves

Typisk Hawaiiansk fågelskådning

Waianapanapa trail

Black Beach

Tagen av stunden (eller värmen?)

Typisk Hawaii-utsikt

Typisk Hawaii-glass: Shaved Ice. Mums!